Man kan inte mäta det svenska kulturarvet i kronor och ören. Socialismens brott mot svenskt kulturarv

Ett filmklipp på tio minuter om hur de utopiska socialisterna i de regerande Socialdemokraterna på 1950-, 1960- och 1970-talet besinningslöst rev kulturbyggnader runt om i landet.

Det lilla, det gamla, det vackra, det var sådant som inte kunde hävda sig i den nya tidsandan. Det skulle bort för att ge plats åt det storvulna och massiva. Med utgångspunkten ur socialistiskt tänkande förklarade man skönhetsvärden som icke-existerande och förkastade tanken på identitetsvärden och respekt för vår gemensamma rum. Istället utgick man enbart från funktion (funkis) och med hjälp av arkitekter från framförallt gamla Sovjet rev man en stor del av vårt kulturarv.

Utvecklingen kan förstås inte stå stilla nytt måste till. Städer måste utvecklas och nya hus måste byggas, men framåtskridande behöver inte vara synonymt med förfulning. Det är inte säkert att hus från 1700- och 1800-talen vid centrala torg måste rivas för att ge plats åt en stor försäkringskassa i betong bredvid ett varuhus i kolossalformat. Det är inget tvunget sätt att utveckla en stad på. Socialdemokraterna var drivande i denna förstörelse. Deras förakt för folkviljan och svensk kulturhistoria var total. Och det har de egentligen aldrig ställts till svars för.

Det värsta med det här brottet från den svenska socialismen är att vi har aldrig haft en ordentlig självkritisk diskussion kring vad som hände. Kan vi i Sverige med handen på hjärtat säga att vi har lärt oss av misstagen? Kan vi säga att vi numera alltid är aktsamma om våra gemensamma rum? Att vi numera bevarar och vårdar vårt kulturarv? Under några år förstördes enorma mängder svensk kulturhistoria. Skönhetsvärden och identitetsvärden går inte att mäta och räkna, men de går definitivt att känna.

Vi Sverigedemokrater är födda att vrida tillbaka klockan och att dra ett streck över arvet från socialismen i allmänhet och Olof Palme i synnerhet. Olof Palme var en vanvettig utopisk drömmare som försökte skapa ett socialistiskt Sverige som skulle utgöra ett tredje samhälle mitt emellan kommunismen och kapitalismen.

Olof Palme i en FNL-demonstration 1968

Om det är något all historisk erfarenhet visar är det att alla försök att skapa ett utopiskt samhälle slutar mycket illa. Titta på extrema exempel som religiösa sekter, nazismen, kommunismen under Mao och Lenin etc. Eftersom människor är som de är, med inbyggda bra och dåliga sidor, går det inte att skapa ett perfekt samhälle. Om man vill ha ett perfekt samhälle får man vänta en lååååååååååång tid, kanske tills människan har utvecklats till en ny art. Tills dess skall politiken i Sverige präglas av en realism, baserad på vetenskap och förnuft, samt värdekonservatismen. Samhället skall förändras långsamt och med måtta.